onsdag 2 oktober 2013

Underbara sommarväder!! ...Eller?

Idag har det varit 27 grader här i Greensboro, människor har gått runt i t-shirt och shorts hela dagen och solbrillorna har åkt på så fort man tagit ett steg utanför dörren. Jag har varit ledig, träffat kompisar och bara glassat runt. Helt perfekt dag verkligen! ...fram tills det blev mörkt och alla insekter började röra på sig.
Jag sitter nu här efter en lång och farlig kamp (farlig för mina hjärnceller),blåslagen, nyser, är väldigt yr i bollen och hoppas att min värdpappa inte kommer att komma hem förens VÄLDIGT sent ikväll (han är på dejt).
Jag ska ta historien från början så att ni förstår hur jag har haft det.
Allt började igår när jag kom hem från gymmet och skulle ta en dusch. Stod där i badkaret (det är badkar/dusch) och hade precis tagit i balsam i håret när något plötsligt landar på min arm. Min första reaktion var såklart att jag var bombsäker på att det var en stor spindel, så jag fick panik och slog till mig själv så hårt jag kunde och skrek och hoppade runt där i det lilla utrymmet som en idiot. Tillslut fick jag se att det var en grön skalbagge som var i andra hörnet utav badkaret. Halvt ihjälslaget och halvt dränkt då vattnet ännu var igång och den låg i en "pöl". Jag tog då ett lock från en utav schampo flaskorna och satte över den och tänkte att den dör nog snart! Så jag sköljde ur håret samtidigt som jag hade stenkoll på att skalbaggen inte kom ut.
Dagen blev till natt och jag glömde i princip bort incidenten.
I morse drog jag mig ur sängen klockan 7 och skulle gå på toan. Lyfte översta locket och fick se ännu en grön skalbagge i mitt badrum, denna gången på toan. Tuff/trött/kissnödig som jag var så tog jag en schampo flaska och stötte till den så att den ramlade ner i toan och blev nerspolad.
Resten av dagen var, som ni säkert förstår, riktigt bra och allt var som det skulle. Glömde liksom bort allt vad äckliga skalbaggar var.
TILLS FÖR EN TIMME SEDAN när jag åter igen tänkte ta en dusch. Fick syn på schampo-locket mitt i badkaret och kollade ifall skalbaggen från gårdagen var kvar, och det var den... mer eller mindre, den rörde sig ganska "segt", men jag visste i allafall vart den var. Gick in i mitt sovrum och hämtade nya kläder och handdukar och gick sedan tillbaka in i badrummet. Plötsligt hör jag ett surrande och får syn på ännu en äcklig jä*la grön skalbagge uppe i taket. Fick då nog och hämtade en insektspray som jag sett min värdpappa använda i garaget och sprayade rakt på den och sedan lite extra i badrummet tills insekten började flyga. Då försvann modet och jag sprang in till mitt sovrum och stängde dörren. Kom sedan ihåg att jag hade min nya mobil (det är också en historia för sig hur jag fick den) kvar i badrummet så jag var tvungen att gå in dit igen. Öppnade sakta dörren och försökte se vart skalbaggen var när jag plötsligt möttes av en otroligt stark doft. Blev jätte yr med en gång så jag höll andan, snappade åt mig mobilen och sprang tillbaka till sovrummet för att läsa på etiketten till insektsprayen. Det var varningstrianglar överallt och det stod "...It is a violation of federal law to use this product in a manner inconsistent with this labeling. For outdoor use ONLY. Do not spray in enclosed areas. Hold can 6-8 inches from skin and clothing while spraying, keeping pointer away from face..."(översättning: Det är ett brott mot federal lag för att använda denna produkt på ett sätt som inte överensstämmer med denna märkning. För användning utomhus. Spraya inte i slutna utrymmen. Håll flaskan 15-20cm från hud och kläder under sprayning, håll pekaren bort från ansiktet.)

Drog på båda fläktarna som jag har och hoppas på att min värdpappa inte kommer hem. Skulle han göra det så hoppas jag att han inte kommer upp och märker att jag sprayat starkt insektsgift i hela gästrummet... Känns inte som att "det var en grön insekt i taket" är ursäkt nog att komma med om man pajat inredningen med gift i väggarna? Får nog försöka ringa pappa på skype imorgon och kolla ifall han vet hur man snabbast får bort allt...

Kan tillägga att jag bokstavligen har blåmärken på armen efter jag slagit till mig själv, och känner mig lite halvt snurrig utav luften i rummet.. Paranoijja?
Förhoppnigsvis dör fanskapet till insekt i alla fall, det märker jag imorgon!  


Green world war


lördag 14 september 2013

Nedräkningen har börjat!

Update time!

I onsdags gjorde jag och Bia en liten roadtrip till Charlotte för att se Maroon5's konsert. Tror att han sa att det var över 22 000 personer där och ja, det var smockat med folk överallt! Kelly Clarksson öppnade konserten och spelade i ungefär en timme. Hon var en aning kaxig kanske när hon pratade mellan låtarna, men hon hade dock bra humor! Hon bar en klänning och tittade ner på en utav personerna närmast scenen och sa sedan "Don't you dear look under it, I'm not a Miley Cyrus show".
När hon spelat klart så var det paus i ca 20 minuter innan det var dags för Maroon5. Han spelade i ca 2 timmar och var så grymt bra! Kan även tillägga att han gav bort sin gitarr till en tjej i publiken (hon var sedan i chock resten utav konserten) och han tog även av sin tröja. Så nu har jag sett honom shirtless -I'm just sayin'! ;)
Sedan dess har jag bara haft maroon5 låtar i huvudet som jag går och nynnar på. Bia sa att hon gjorde samma sak, det är verkligen omöjligt att sluta...

En annan grej som jag har att berätta för er är att jag nu fått mina flygbiljetter hem. Jag kommer att landa i Stockholm den 19 November och sedan är jag tillbaka i den svenska vardagen igen.
Med andra ord är det..

  • 5,702,400 Sekunder
  • 95.040 minuter
  • 1584 timmar
  • 66 dagar
  • ca. 9 veckor
....Kvar innan jag kommer hem! Inte för att jag räknar eller så.

Barnen frågade idag "what day are you going home to your mommy and daddy?", och jag svarade då den 19 November. Den älsta räknade då ut att det var två månader kvar, men var glad över att jag skulle vara där över Halloween.
Hela dagen har det äldsta barnet varit bredvid mig och så jag satt mig ner så har han suttit i min famn.
Jag har förstått att han tycker det är jobbigt att jag kommer åka hem igen så jag har försökt försäkrat honom så mycket jag kan att även om vi inte är i samma land längre så kan vi ändå hålla kontaken så mycket som det går. Efter vi pratat lite om det så verkade han slappna av lite men sa inte så mycket. Plötsligt när vi var i bilen hem från ett "triathlon maraton" som han sprang/cyklade/samm så sade han: "Erika, I have a good idea for us! We can call each other twice a day, skype during the weekends and send letters to each other everyday after you have left us for Sweden!" Sedan kom han även på att han kunde komma över till Sverige och bo hos mig ett tag tills han saknade sina föräldrar...
Det yngsta barnet (4 åringen) förstår nog inte på samma sätt att jag inte kommer vara kvar så mycket längre, så han är inte lika påverkad utav det som 7 åringen.
En utav mina tyska kompisar åkte hem till Berlin i fredags, och jag frågade henne idag hur resan hade gått och i fall det kändes lite bättre efter man sagt hej då till den amerikanska familjen och satt i flyget och hade siktet inställt på sin familj hemma istället. Hennes svar var: "Resan gick väl bra, men jag grät hela vägen hem och folk omkring mig frågade hela tiden om jag var okej och ifall det var något de kunde göra för mig." ...... Jag antar att jag verkligen har något att se fram emot!

Annars är allt som det ska, jobbar, går i skolan, gymmar, träffar kompisar och njuter utav vädret!

Adam Levine






tisdag 27 augusti 2013

Franska, Deadline och utebliven lärare!

Så kära vänner, Igår kom tillslut dagen då Erika Adman satte sig i ett klassrum för att lära sig Franska. Som jag tidigare nämnt så har jag samma lärare som jag hade i engelska för ett halvår sedan, och hon kände igen mig direkt när jag (+ en annan tjej) försökte smyga in lite snyggt 5 minuter efter lektionen börjat. (Och nej det var faktiskt inte mitt fel att jag kom sent, jag var fast i en trafikkö) Hon sa glatt till mig att ställa mig bredvid henne framför klassen och berätta om mig själv eftersom jag var den enda utlänningen där. Det var inte särskilt nervöst eller så, men det var väl inte direkt så jag hade föreställt mig den första kvarten utav lektionen.
Tillslut fick även jag gå och sätta mig och fokusera på vad jag kom dit för att göra. Skönt tänkte jag då, nu är det bara att lyssna och skriva. All fokus på läraren istället för mig.... eller? Vet inte om det stod "undantag" i pannan på mig, men så fort läraren skulle förklara något så avslutades meningen nästan alltid med; "Fast det finns annat ord för personer i Erikas ålder eftersom hon är så ung", eller " om man ska prata mindre forminellt som ungdomar, såsom Erika, så...". Visst bestod 90 % utav klassen av människor mellan 40-55 år, men det FANNS ANDRA UNGDOMAR där med! Kanske gjorde hon så för att jag var den enda där som hon kände till, men ändå.. Det blev nästan löjligt tillslut.. Ja ja, nu vet i alla fall alla i klassen vem jag är och att det finns undantag i Franskan för sådana som mig, får väl bjuda på det!
Förutom det så var det kul att lära sig ett nytt språk igen, och jag ska verkligen försöka att ta in så mycket det går. I början snurrade huvudet rätt bra när läraren förklarade på engelska, sedan läste på franska, samtidigt som jag översatte allt i huvudet på svenska... Men efter en bit in på lektionen så "tänkte" jag inte på vad jag gjorde (om man nu kan förklara det så) och då gick det mycket lättare.

Egentligen skulle jag ha Latin/ rumba/ cha-cha dansklass ikväll, men läraren dök aldrig upp så vi fick åka hem igen och blev tilldagda att komma tillbaka nästa vecka istället utav en tjej vid frontdisken.

Annars har jag mest jobbat på senaste tiden. Barnen har börjat i skolan igen vilket är ganska skönt då jag har en hel det att ta tag i nu inför hemresan. Det är ganska mycket dokument att fylla i och min deadline för "flight request home" är på torsdag, så morgondagen lär bestå utav bokning utav flyg och även boka allt inför min resa till västkusten så jag har allt klart. Därefter är det bara att köra järnet och njuta så mycket det går de sista månaderna här!


tisdag 20 augusti 2013

Panik?

Okej, nu känner jag att jag behöver skriva av mig lite.. Alla känslor på samma gång redan nu, hur ska det här sluta?
För varje dag som går så är jag ett steg närmare min hemkomst till Sverige, kommer bli så obeskrivligt skönt att träffa familj, vänner, komma tillbaka till jobbet och flytta in i lägenheten igen! Ser även fram emot att få prata svenska, äta svensk husmanskost (Ska leva på mammas köttfärsås så fort jag sätter min fot på ön och ta igen alla dagar jag missat) och vara nära havet för en gångs skull. (Trodde aldrig att jag skulle sakna en sådan sak som vattnet omkring mig?!)
Samtidigt som det kommer bli så skönt att komma hem igen så gör det så ont att behöva lämna detta underbara land. Jag har verkligen levt livet fullt ut sedan jag satte min fot här. Alla dessa människor som jag lärt känna från världens alla hörn, alla nya platser jag sett, och främst barnen som jag haft äran att få ta hand om är mer än jag någonsin kunnat drömma om.

Det börjar verkligen bli mer och mer påtagligt att jag "snart ska åka hem", Tillexempel Idag så jag har tagit hand om barnen bokstavligen hela dagen, och då och då har båda två sett ut leksak efter leksak som de vill ge till mig att ta hem så jag kan visa barnen i Sverige.
Den som allra mest har börjat inse att jag inte kommer att stanna så länge till är det äldsta utav barnen. Mer och mer försöker han få mig att stanna; igår när jag kom hem från en fika med ett par kompisar så var det första dagen som jag fick träffa honom på 5 dagar eftersom barnen bott vid deras mammas hus. 7 åringen skrek "Erika is here!!"och sprang sedan och kramade mig och vägrade släppa. När jag sedan gick upp till mitt rum för att lämna handväskan så gick han efter mig med händerna bakom ryggen, sedan sa han "Will daddy be working tomorrow?". När jag svarade att det skulle han så tog han fram händerna och gav mig 2 cent och sa"okay,here you are. Thanks for taking care of us!" Jag bara tittade på honom och log, sedan sa jag att han inte behövde betala mig, och jag skulle ta hand om dem ändå. Han tittade då upp på mig med sorgsna ögon och sa "but maybe you will be able to stay longer if you get more payed?".
Dagen innan barnen åkte till deras andra hus så hade båda barnen fått varsin linjal utav sin pappa som de satt och målade på medan jag och min värdpappa stod och pratade. Plötsligt kom 7 åringen fram till mig och gav mig hans linjal för att visa vad han hade skrivit på den. Det stod; " I <3 Erika. Come back".
Hur ska jag någonsin kunna säga hej då till dem? Det gör ont bara jag tänker på det. Min underbara fina fina fina Amerikanska familj!!

Och min vänner här lär inte bli enklare att säga hej då till.. Jag förstår verkligen inte hur jag ska bära mig åt när det väl är dags. Försöker förbereda mig mentalt redan nu så blir det kanske inte blir lika svårt? Eller? Ni tycker säkert att jag är jätte löjlig som börjar tänka såhär redan nu, men det kan inte hjälpas, jag har ju byggt upp en vardag och umgänge här precis som jag har i Sverige. Skillnaden är att när jag lämnade Sverige så visste jag att jag skulle komma tillbaka och få se alla igen, det är inte lika självklart den här gången..

Nej usch nu ska jag försöka ta mig i kragen och njuta utav tiden som är kvar, jag har trotts allt till mitten utav November på mig att fortsätta leva livet här i USA...


Haha bra slut jag fick till va? Först sitter och skriver hur svårt det ska bli att säga hej då och sedan avsluta med att jag ska leva livet....... Antar att det bara bevisar hur messed-up mitt huvud är just nu!
Hur som helst, nu ska jag sova. Godnatt Amerika och godmorgon Sverige!

Brasilien, Sverige, Island




onsdag 31 juli 2013

"Spring för livet om det är dig kärt. Att få rabies, det är det inte värt"

Hallu!
Har precis kommit hem från ett 2 timmars gympass. Herregud kunde knappt ta mig upp för trappan när jag skulle in till mitt rum, körde verkligen ett grispass ikväll. Skönt att ha det gjort, men imorgon blir det inte lika hårt.

Annars har min dag sett ut såhär:
9.30 vaknade utav att städerskorna kom hit för att städa huset. Fick släpa mig upp så att de kunde tvätta mina lakan. (stackars mig va?)
10.00 Kom nästa person som skulle fixa ventileringen som låtit som en trumma de senaste dagarna.
När alla hade åkt efter några timmar så åkte jag och tog en kopp kaffe med två vänner, sedan shoppade jag lite innan jag åkte hem igen. Såg ett avsnitt utav Ola-Conny och Morgans starka resa i usa (as roligt), och sedan kom min värdpappa hem.
Vet inte om jag skrivit något i bloggen om att han tänker skaffa en goldenretriver valp? Det ska han i alla fall, så om ca 2-3 veckor så kommer vi ha en liten liten valp springandes omkring oss! Längtar verkligen, har saknat att ha djur omkring mig och en söt hundvalp gör ju absolut ingenting att gosa med dessa månader!

På tal om söt så fick jag syn på en tvättbjörn vid vägkanten i förrgår kväll när jag var på väg hem från gymmet. Den var så jääääädra söt så jag var tvungen att stanna och titta på den en stund. Två bilar passerade mig när jag stod där, och kort efter den sista bilen passerat så ringde min värpappa. "Körde jag precis förbi dig? Står du still på vägen?" frågade han mig. Jag svarade då att jag fick syn på en tvättbjörn och ville bara titta lite på den. "Du vet att dem är farligare än spindlar va?" svarade han då. Jag bara skrattade och och tänkte att han bara skämtade med mig eftersom han vet att jag hatar spindlar. (Jag menar, spindlar kan ju faktiskt vara giftiga och är jätte äckliga.) "Nej men jag är seriös, tvättbjörnar har rabies. Lek inte med dem." Svarade han då. Jag slöt skatta omedelbart och körde där ifrån...





tisdag 30 juli 2013

Sleepless night...

Det är mitt i natten här nu men jag kan inte sova. Tiden börjar tryta lite här nu.. Jag har ansökt om nya klasser som jag ska ta för att få ihop alla mina college timmar som jag måste ha för mitt visa. Har då valt två dans klasser och sedan FRANSKA för nybörjare... Vet inte riktigt vad jag har gett mig in på, det enda jag kan säga på franska är "oui" och "bonjour". Fick även veta efter jag ansökt att jag kommer att ha samma lärare som jag hade i engelska och som tyckte att jag hade för korta shorts på mig en dag i skolan och berättade att "de faktiskt hade en dresscode"... (Hon är även starkt religiös.) Bara för att hon har långbyxor och 70-tals tröja mitt i sommaren så tänker inte jag ha det, det är ju över 35 grader varje dag här! Det är även samma lärare som kickade ut mig och 5 andra från engelska klassen eftersom vi var "för bra" på engelska. Dock kan hon omöjligt göra samma sak den här gången, för franska kan jag då aldrig vara för bra för! Lite roligt ska det ändå bli att se hennes min när jag dyker upp igen, round two here I come!! :) (Varför har jag och språklärare aldrig gått ihop? Tror inte att min gamla tyska-lärare saknar mig direkt...)

Min värdpappa har nu hittat en ny au pair som ska ersätta mig. Vi intervjuade två au pairer, en från Tyskland och en från Danmark. Tjejen från Danmark var så tråkig så det dammade om henne (inget jag uttryckte för min värdpappa dock), men tjejen från Tyskland fick jag ganska bra kontakt med, hon verkar vara fullt ös på. Han valde hursomhelst tysken så hon kommer hit den 18de Oktober och sedan kommer vi dela rum i nästan tre veckor innan jag drar vidare. Min uppgift under den tiden kommer att vara att visa henne runt, ge henne tips om barnen och berätta lite om stället. Ser fram emot att träffa henne, hon blir säkert bra för den här familjen!

Jag har börjat planerat mina reseveckor som jag får efter jag fullföljt efter ett år här. Jag vet vilka platser jag vill åka till men inte hur länge jag ska stanna på dem. Eftersom att ingen utav au pairerna här åker hem samtidigt som jag så lär jag nog åka själv, vilket ändå känns helt okej. Är ganska säker på att jag får se och göra precis det jag vill under de veckorna,och folket här i USA är inte direkt osociala så det löser sig! Sedan känner min värdpappa en person i San Francisco som jag förmodligen kan få bo hos ett par dagar, ska kolla upp det lite närmare..Tänkte avsluta mitt år här med San Francisco, Las Vegas och Los Angeles innan jag återvänder hem och tillbaka till lilla Gotland igen.
3 Månader kvar... shit!

Kan även nämna att mina drömmar nu förtiden handlar om att jag är hemma på ön. Igår natt drömde jag att jag hade fått superkrafter och åkte därför hem för att hjälpa pappa stapla ved... Kan inte direkt påstå att jag saknar vedstaplingen men men.. Natten innan det så drömde jag att jag precis hade kommit hem från amerika och skulle baka för första gången på över ett år hemma i vårt grön/vita kök i Hörsne. Vad ska man säga? Mitt huvud försöker vänja sig vid tanken på att åka hem antar jag. MEN jag har ett par månader kvar här, och jag tänker njuta utav den sista tiden i mitt underbara USA.